Den svenska sjukvården gör oftast rätt. Vården ska grundas i medicinsk evidens där oberoende forskningsstudier som för kunskapen framåt. En metod bedöms som bättre än en annan. Men när detta ska genomföras i vården blir det ofta problem. Läkare har en vana att göra saker på ett sätt och har svårt att ta till sig av det nya. Ibland av gammal vana eller brist på kunskap, och kanske ibland medvetet, av en misstro mot forskningen och en tro på det de en gång lärt sig. Varje läkare kan ha sina skäl, precis som varje förälder, lärare eller utbildningsminister inte gör saker som forskningen, evidensen, kunskapsläget, säger. Det finns faktiskt studier som säger att så få som en tredjedel av alla vårdkedjor i svensk sjukvård sker helt i enlighet med medicinsk evidens.
Igår läste jag nyheten att det görs för många meniskoperationer. Eftersom jag har en svag personlig relation till meniskoperationer (Det onda jag ibland får i mitt vänsterknä är troligtvis en menisk som skramlar ut på små irrfärder.) läste jag med större intresse. Jag har förut läst och googlat och förstått att menisken sällan ska opereras, och jag tror det beror på att det inte blir bättre och det kan bli värre på sikt när den lilla broskbiten opereras.Det medicinska bevisläget är tydligt. Meniskoperationer ska sällan göras. (För övrigt. Jag älskar att uttrycket medicinsk evidens bara använder två vokaler! Ren poesi.) Inte bara en, två utan fyra oberoende studier säger att menisken sällan ska opereras.
Ändå ökar operationerna enligt Socialstyrelsen. De ökar över hela landet mellan 2011 och 2012. Mest ökar de i Stockholm. Varför? Redan i artikeln antyder TT svaret, att det finns pengar att tjäna.
Frågan är då varför ortopederna fortsätter att utföra meningslösa operationer. Pengar är en förklaring. Varje ingrepp kostar skattebetalarna 14 000 kronor. Det finns alltså miljoner att tjäna för de privata vårdgivare som erbjuder dessa operationer. Och sådana finns det gott om i Stockholm.
Nu kan jag ropa: Vinstintresset skapar slöseri med pengar och överbehandling av patienter! Det finns flera forskningsstudier som visar detta, förutom det ideologiskt välgrundade! Men god debatteknik säger att jag ska försöka avfärda andra tänkbara förklaringar.
Förklaring ett är att det medicinska evidensläget är oklart. Den kan avfärdas. Fyra forskningsstudier har visat det. Ändå ökar operationerna.
Förklaring två är om själva prissättningen i sig är problemet. Jag nås ibland av berättelser om hur kliniker i den offentliga vården gör felprioriteringar av ekonomiska skäl. Kliniker prioriterar operationer på friskare patienter snarare än sjukare för att det är bättre för klinikens ekonomi. Jag vet inte om alla dessa historier är sanna, men det finns forskare som följt personalens samtal i vården och kommer fram till att personalen kan hantera avvägningar mellan prioriteringar, medicinsk kvalitet och rättvisa, så länge de inte är utsatta för ett marknadstänkande. Marknadstänkandet påverkar samtalen och blir den dominerande diskursen. (Den läsvärda studien "Money talks".)
Macej Zarembas bok "Patientens pris" eller hans artikelserie i DN, är sprängfylld med exempel på samma fenomen. Det kan alltså vara så att det är själva fenomenet att sätta ett pris som skapar överproduktionen. Det är en viktig tanke att bära med sig utifrån alla berättelser som finns om vad som händer.Den tredje förklaringen är vinstintressen. Det där med Stockholm. Att ett vårdval och en medveten politik för att den offentliga vården ska göra så lite som möjligt, har lett till en ökning på 40% av meningslösa meniskoperationer.
Självklart, säger jag, skapar vinstintressen felprioritering och slöseri med skattepengar i det här fallet. Men vem vet, Filippa Reinfeldt kanske jublar åt hur många fler meniskoperationer som görs, vilket förutsätter att hon blundar för vad forskningen säger om hur bästa möjliga vård ska vara.
Det finns en fjärde förklaring som går att utläsa från artikeln. Nyheten säger att det är bland män 40-79 år som operationerna ökar allra mest. Det är en grupp som ofta blir överbehandlade med allt som är tekniskt, opererande eller innehåller läkemedel, men som är svåra att övertyga till andra lösningar som fysisk träning eller ändrade kostvanor. Det finns mycket som antyder att denna grupp lyckas tjata sig till behandlingar.Det är en fjärde förklaring som garanterat bidrar. Det är ju själva vårdvalets kärna. Patienten (Kunden. Burr!) ska styra mer, vården ska lyssna. Jättebra, men det är rätt vård av bra kvalitet patienterna ska få, inte den vård de vill ha eller har googlat fram att den finns. Det skapas vård efter efterfrågan och inte efter behov. Jag tror detta är ett klockrent exempel på att även detta påverkar.
Därmed kan jag ropa: Vinstintresset, prissättningen och vårdvalen skapar slöseri med pengar och överbehandling av patienter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar