Genom arbetslinjen med jobbskatteavdraget har kommuner och landsting runtom i Sverige fått hisnande summor i ökade skatteintäkter.Det är mycket på en gång. Det är arbetslinjen, jobbskatteavdraget och hisnande summor i skatteintäkter. Kan denna tulipanaros verkligen vara sann?
Jag börjar med skatteintäkterna. Göran Hägglund sade snarlika saker i ett tal på KD:s riksting i höstas. Då vågade han dra till med konkreta siffror, vilket de är försiktigare med idag. Skatteintäkterna skulle enligt Hägglund ha ökat med 110 miljarder (Det är väl en hisnande summa, även om jag inte vet om det berör staten eller kommunerna och landstingen.) och resurserna till vård, skola och omsorg med 25% under alliansregeringen. Det var bara ett, nej förlåt, två problem. Ingen av siffrorna stämde. Jag undrar vad hans politiska sekreterare fick för kritik efteråt. Dagens industri granskade det och konstaterade att han hade bortsett från både inflationen och befolkningsökningen.
Det som återstod av Hägglunds tulipanaros var en minskning av skatteintäkterna per invånare med 4,5%. Det som återstod av de ökade skatteintäkterna till välfärden efter inflation och befolkningsökning var en miljard i statsbudgeten. Hisnande sa Bull. Samma med Johnny Magnussons alla miljarder. 4% ökning av skatteunderlaget i sju år är 35% ökning. Högre löner, fler människor, dyrare prylar.
Jag räknar på ett nytt sätt. Det enklaste sättet att titta på skatteintäkterna är att titta på statsbudgeten som simpelt plus och minus. (Vi vet att arbetslösheten är lika hög och att sysselsättningsgraden minskat lite under den moderatledda regeringen.) När den moderatledda regeringen tillträdde hade statsbudgeten ett överskott på 65 miljarder. Idag är det underskott på 87 miljarder. 65 + 87 = en försvagad statsbudget på 152 miljarder kronor. Hur mycket har de sänkt skatterna med? Den vanligaste siffran som nämns är 130-140 miljarder kronor. Så likt att en skulle kunna tro att. I rest my case, liksom. Det är bara borgerliga nationalekonomer som kan räkna fram att skatteintäkterna har ökat. LO och Marika Lindgren Åsbrink har räknat på andra sätt men når samma slutsats. Vare sig mer jobb-merskatteinäktstanken eller mer jobb-mer välfärd-tanken får nåt vidare stöd. De verkar vara mest prat.
Jag vet inte hur Johnny Magnusson räknat, men troligen räknar han utan hänsyn till ökad befolkning och inflation. Skatteintäkterna ökar i allmänhet varje år eftersom löner höjs och befolkningen växer. På det sättet går det att hitta en hisnande summa. Så kan man också räkna. Men det bortser helt från att pengarna ska räcka till mer. Fler invånare, fler äldre, liksom.
Nu invänder någon att de hisnande summorna kanske nått välfärden genom att kommuner och landsting höjt skatterna. Bra poäng. Vi vet att genomsnittsskatten i kommuner och landsting har höjts med ungefär 40 öre sedan den moderatledda regeringen tillträdde. Ungefär 75% av alla kommuner och landsting har höjt skatten sedan 2007. Dagens samhälle har räknat ut att statsbidragen till kommuner och landsting har stramats åt med tio miljarder om de jämförs med att de hade räknats upp med en summa som motsvarar löneökningarna. Det är rimligt att höja statsbidragen med index. Det är också rimligt att höja dem med befokningsutvecklingen och kompensera för till exempel äldre befolkning. Det vore logiskt.
Men alliansen har en annan logik. Och den logiken är. Sänk skatten mest för de som tjänar mest, finansiera det genom att dra ner ordentligt på arbetslösa och sjuka, strama åt statsbidragen till kommuner och landsting så att de tvingas höja skatten för att inte behöva dra ner på vård, skola och omsorg.
För er som glömt hur skattesäkningarna och den åtstramade sjukförsäkringen- och a-kassan slagit påminner jag er om Marika Lindgren Åsbrinks fantastiska diagram.
Åh, jag älskar det diagrammet lika mycket som jag avskyr dess innebörd. Ta från de fattigare och ge till de rikare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar