Så mycket bättre än 2010

Jag hamnade i en diskussion om jag kunde tänka mig att byta röster för Vänsterpartiet mot en minskning för Sverigedemokraterna. Jag svarade snabbt att ett byte 1 mot 2 kunde vara okej. Genom att sänka Vänsterpartiets röstetal från 8,5% till 5% skulle jag alltså kunna få ner Sverigedemokraterna under 2%-spärren. Jag är inte säker på att jag står för det i praktiken, men jag tänker filosofiskt att S och Mp kanske också kan pytsa in några procent för att uppnå det. Som en filosofisk lek med siffror. Det ser ändå bra ut för en S-ledd regering. Med eller utan Vänsterpartiet är en fråga om val- och förhandlingsresultat. Det jag hoppas är att det är en regering som driver en radikal, grön och jämställd politik, med eller utan ministrar från V. Politiken är det viktigast.

Men frågan är värd att ställa. Varför ser det så mycket bättre ut 2014 än 2014?

Argument 1. Alliansen är avhängda som en norsk stafettåkare 2014

Det skulle ju räcka ändå. För oavsett att politiska kommentatorer försöker hävda att det ser likadant ut nu som 2010, då alliansen vände till seger. KG Bergström, Mats Knutsson och Lena Mellin försöker alla hävda att det är öppet, trots att det ser så annorlunda ut. 

Till att börja med. Skillnaden är så mycket större. Alliansfritt Sverige har tittat på opinionsmätningarna 2010 och jämfört med 2014. Svaret är tydligt och riktigt tydligt. I början av februari 2014 ligger...

... Alliansen 6,4% lägre än 2010

... Rödgröna 1,7% högre än 2010

Glappet enligt sammanvägda opinionsmätningar är alltså 8,1% större ledningen 2014 än 2010. Förklaringen är enkel. Alla allianspartier ligger lägre än 2010, Vänsterpartiet ligger ca 3% högre. Att Sverigedemokraterna ligger 4-5% högre än då spelar ingen roll. Skillnaden mellan blocken är ungefär 14% nu. Våren 2010 var det jämnt, med risk för vågmästarrasister. Nu är det ojämnt med ett neutraliserat SD. Alliansen liknar mer och mer Petter Northug och får snart bara ställa in sig på att åka fram och gratulera efter målgång.

Argument 2: Vänsterpartiet är betydligt starkare än 2010

Det går bra nu för Vänsterpartiet. Och det går inte bra för alliansen. Alla partier inom alliansen kryper en bit under sina siffror i februari 2010. Mp ligger på samma och SD har gått upp. Med tanke på siffrornas tydliga språk undrar jag hur länge de politiska experterna i media ska fortsätta säga att det är som 2010. För det är inte som 2010, det är mer, bättre och mer optimistiskt.

Men det är ju ännu bättre, eftersom även de siffror som talade för alliansen förra gången - förtroendet för Reinfeldt som person var högt - nu är betydligt bättre för S och Löfven. 2014 visar siffrorna och jämförelserna med S och Löfven att svenska folket verkar ha tröttnat på Reinfeldt.

Argument 3. Förtroendefrågan - jämn på person, ojämn för parti och V stadigt uppåt
De två senaste valen har - drivet av media och uppregisserat av moderaterna - avgjorts som förtroendemätningar mellan statsministerkandidater, där socialdemokraterna förlorade. Aron Etzlers väldigt intressanta och välskrivna bok Reinfeldteffekten, driver hem den tesen på ett tydligt sätt. När Göran Persson ville diskutera sakfrågor, svarade Fredrik Reinfeldt med att recensera hur Göran Persson var som person. Buffeln Persson som fifflade med siffrorna var valrörelsens huvudbudskap från M. Samma upprepades med Slarvern Mona Sahlin, ständigt i förtroendekris i jämförelse med Reinfeldt.

Det ser bättre ut nu. "Förtroendemätningarna" duggar tätt. Senast i raden är Demoskop, där Expressen braskar till med den felaktiga rubriken Löfven får nu högst förtroende i landet. Rubriken är felaktig eftersom vad de mätt är "Vilket parti har du störst förtroende för när det gäller...?" Det säger något om personfixeringen i medierna. Resultatet är sedvanligt i liknande mätningar; S och M ligger högst. Men även på moderaternas bästa gren senaste år, den svenska ekonomin, är det oavgjort.

Även NOVUS och Ipsos frågar vilket parti som har bäst politik inom olika sakområden. Resultaten är snarlika. Moderaterna ligger efter Socialdemokraterna på allting utom ekonomi. I NOVUS mätning är det tydligt att moderaternas trend är kraftigt minskande - inte minst mellan 2010 och 2014 - medan S och V är de partier som ökar i förtroende i olika sakfrågor. DN/Ipsos gör faktiskt en renodlad förtroendemätning mellan Löfven och Reinfeldt. Där är det jämnare, med ett övertag för Refinfeldt i vissa frågor, främst sådana som handlar om att företräda Sverige utomlands, medan Löfven leder i att kunna skapa majoritet för sin politik i riksdagen.

Och i NOVUS mätning hade Jonas Sjöstedt högre förtroende än Gustav Fridolin. Det går bra nu på många sätt.