Vård för papperslösa på samma villkor

Om jag frågade alla politiker i Sveriges riksdag: Är alla människor lika mycket värda? Hur många skulle svara ja? Alla, såklart. Men så är det inte i praktiken. För det har Socialstyrelsen sagt. Och de har rätt. Och vi borde göra något, borde ändra, förbättra, försäkra, behandla alla människor som lika mycket värda.

Våren 2012 gjorde Miljöpartiet en uppgörelse med regeringen om utökad rätt till vård för papperslösa (jag skriver papperslösa, även om det går att problematisera vilket begrepp som är rätt). Tanken i uppgörelsen var god, att erbjuda papperslösa mer vård, att gå från akut vård till vård som inte kan anstå. Det är samma regelsystem som gäller för asylsökande. Barn till papperslösa skulle också få vård och tandvård som andra barn. En offentlig utredning hade föreslagit dessa förändringar, men moderaterna hade i flera år stoppat det av ekonomiska skäl, starkt kritiserat av vårdprofessionerna. Snålhet istället för människovärde. Uppgörelsen gjordes mellan Mp och alliansregeringen, och Regelsystemet började gälla 1 juli 2013.

Men,Vänsterpartiet och andra som kritiserade uppgörelsen hade rätt. Förrförra veckan kom Socialstyrelsen med en rapport i ämnet.

Rapportens huvudsakliga slutsatser vilar på ställningstaganden från berörda vårdprofessioner, en analys av begreppets innebörd utifrån den etiska plattformen som fastställts av riksdagen utifrån prioriteringsutredningen och den nationella modellen för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvården framtagen av Socialstyrelsen och Prioriteringscentrum vid Linköpings universitet. Vidare vilar rapporten på berörda frivilligorganisationers erfarenheter om vård till papperslösa och samråd med myndigheter m.fl. samt en genomgång av information på internet mm om 2013 års lag.

De sågar förslaget och säger klart och tydligt. Alla människor är lika mycket värda. Att sortera efter medborgarskap och ålder bryter mot grundsynen om alla människor lika värde.

Prioriteringscentrum har på Socialstyrelsens uppdrag genomfört en analys av begreppet vård som inte kan anstå utifrån den etiska plattformen för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen delar bedömningen att det finns en risk att begreppet vård som inte kan anstå inte är förenligt med den etiska plattformens människovärdesprincip då vården begränsas utifrån ålder och folkbokföring.

De pekar dessutom ut att regelsystemet sätter vårdpersonalen i en svår, nästan omöjlig situation.

Begreppet vård som inte kan anstå är inte förenligt med medicinsk yrkesetik, är inte medicinskt tillämpligt i sjukvården och riskerar att äventyra patientsäkerheten. Vad som är vård som inte kan anstå får avgöras i det enskilda fallet av den behandlande läkaren eller tandläkaren. I detta har Socialstyrelsen stöd av de samlade vårdprofessionerna.

Den nationella modellen för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvården är inte möjlig att använda på individnivå för att förtydliga begreppet vård som inte kan anstå.

Det gör att vi nu står med en rapport från vår expertmyndighet som säger att dagens regelsystem inte fungerar, och att vård till papperlösa erbjudas vård på samma villkor som andra. Min syn är självklar. Människor är lika mycket värda. Det är bara att göra som Socialstyrelsen säger. Vård ska erbjudas alla människor, oavsett bakgrund.

Men även om vi ändrar reglerna och erbjuder papperslösa vård på samma villkor, kommer två problem att återstå. Det första är att de inte kommer att våga söka sig till vården, oavsett regelsystem. Rädslan för att bli skvallrad på eller att polisen ska komma finns där hela tiden. Många kommer att inte få den vård de behöver, eller söka sig till Rosengrenska stiftelsen som gör ett hästjobb för att på frivillig basis erbjuda vård och tandvård till en extremt utsatt grupp. Men den svenska asylpolitiken är fel, eftersom flera av dessa människor borde få stanna.

Det andra återstående problemet är vård för fattiga EU-medborgare utan sjukförsäkring. Som Socialstyrelsen skriver:

Frågan om tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård för EU-medborgare utan uppehållsrätt eller sjukförsäkring har inte behandlats inom ramen för detta uppdrag.

Jag har inga förhoppningar om att en snål alliansregering kommer att genomföra förändringar nu i vår. Inte i det debattklimat som råder nu i Sverige, med en rasism och en rasismifiering av det offentliga samtalet. Men jag hoppas att en rödgrön regering genomför ett fungerande system för vård på lika villkor för dessa grupper. Där känner jag optimism. Men med Socialdemokraternas track record i asylpolitiken har jag svårt att känna optimism i den frågan. Men jag hoppas.