Kapitel ett. I vilket favoritmusik från fyra amerikanska städer summeras

Jag roade mig med att googla musik från de olika ställen vi ska till, Seattle, Salt Lake City och Boston. Själva idén kom till mig rätt självklart eftersom mitt tidiga musik-90-tal var mycket dominerat av Seattle. Under några år var Nirvana världens bästa band för mig, men jag lyssnade också väldigt mycket på Alice in chains och Pearl Jam och en del på Foo fighters. Det var tider det, även om entusiasmen har flagnat för resterande band förutom Nirvana. Men jag minns än idag hur Nirvanas genombrott gjorde det lättare att andas efter att deras käftsmäll hade sprängt den smetiga synthgrädden från 80-talet i luften.

Men nu tillbaka till fyra städer. Vilken av städerna har den bästa musiken enligt mig och ingen annan än mig? Källa: Jag, och den musik jag lyssnat på genom åren.

Har jag missat något? Påminn mig.

Seattle
Sökningarna på Seattle visade sig ge betydligt fler träffar än jag trodde. Min musiksmak har varit rejält Seattlig faktiskt. Nästan en komplett tidsmässig brygga från 90-talet till idag. I kronologisk ordning hittar jag The Posies, Bikini Kill och Kathleen Hannahs andra akter, Death cab for cutie, The Postal Service (Such great heights!!!), Band of horses (som jag faktiskt visste var från Seattle) och Fleet Foxes. Seattle är som ni förstår ganska dominerande i musiken till Trädgårdstider.

Det är en mycket stark uppsättning Seattle ställer upp med på plan, dessutom coachade av legender som Jimi Hendrix, Ray Charles och Quincy Jones. Det ser svårslaget ut.

Portland och Salt Lake city
Vi ska också till Portland. Musik från Portland är en sökning som går väldigt fort. Visst har jag lyssnat litegrann på Elliot Smith, The Decemberists och Blitzen trapper, men annars är det tomt i mitt musikminne.

Salt Lake City. Nej, inga träffar alls. Det närmaste jag kommer är att Band of horses sjunger om The Great Salt Lake.

Boston
Slutligen åker vi till Boston. Och hittar. Oj vad vi hittar.

The Pixies, ett av en handfull band som platsar högt på min lista över alla tiders favoritband. Jag minns hur lätt det gick att andas när The Pixies 1989 sprängde den linjära låtrytmen i luften och förändrade min egen musiksmak i grunden. Om jag hade fört bok över vilka som varit mina "tio bästa band" varje enskilt år från 18 års ålder fram till idag, skulle Pixies varit med på listan varje enskilt år, tillsammans med The Beatles. Höjdpunkterna är så många att jag bara får nämna en, och då blir det Gigantic. Pixies är dessutom själva förutsättningen för Seattles bästa Nirvana, eftersom Curt Cobain sagt att 'Smells like teen spirit' var en "ripoff på en Pixieslåt". De var också en stark inspiratör för tidiga Radiohead och andra band jag älskar och älskat. Stora pluspoäng för Boston.

Självklart hittar jag också The Breeders, bandet som skrivit en av världens tio bästa låtar, Cannonball. Dysterglada The Magnetic Fields är också härifrån. De har bland annat gjort en helt fantastisk jullåt. Men andra Bostonband hittas inte förrän i mina mer avlägsna spellistor: typ Lemonheads och Belly. Som coacher i Bostons lag hittar vi Donna Summer, Peter Wolf och Joan Baez.

Vem vinner?
Vi står här inför en tydlig avvägning mellan kvalitet och kvantitet. The Pixies är överlägsna dominanter, men mot dem ställs en mycket stark toppduo från Seattle med Nirvana och Jimi Hendrix. Efter dessa giganter i toppen står Breeders och Magnetic Fields väldigt ensamma mot åtta, nio band från Seattle. En sammanräkning av "Timmar jag lyssnat på banden" måste ge en överlägsen seger till Seattle. Då spelar det ingen riktig roll att Pixies är så stora för mig. Dessutom tror jag att mängden avspeglar någonting speciellt i Seattles musikscen. Det spelar ingen roll om det är grunge, powerpop eller elegant electronica, Seattlemusik tilltalar tydligen mig.

Så. En knapp seger till Seattle, men Pixies är matchens bäste spelare.