Privata vårdgivare råkar liksom alltid vara inblandade när fusk upptäcks

Jag hörde en rolig grej i Tankesmedjan. De ställde frågan, upplagd som en klassisk konspirationsteori: "Har ni tänkt på att ni aldrig har sett Benjamin Wahlgren och Miss Li tillsammans?" Sedan spelade de ett antal ljudklipp med stora ljudlikheter mellan deras sång. Absurt, och roligt. Med privata vårdgivare och fusk är det lite samma sak fast tvärtom. Närhelst det dyker upp något om fusk tenderar det att vara privata vårdgivare inblandade. Det är nästan så att en kan tro att privata vårdgivare fuskar, inte alltid, inte alla, men tillräckligt ofta för att göra avtryck i utredningar och domstolar. Jag tar några aktuella exempel.

Tandläkare lurar staten på miljarder

Skatteverket har granskat 20 strategiskt utvalda privata tandläkare, och upptäckt att 12 av dessa hade fuskat. Tandläkarna hade oftast angett att patienter betalat mer än de verkligen hade, och därmed fick de högre ersättning från Försäkringskassan. Ärendena är polisanmälda, och det handlar om totalsummor på 7 miljoner kronor. Skatteverket ska gå vidare med att granska 300 tandläkare för att se hur utbrett fusket är. En märklig faktauppgift från denna granskning är att Skatteverket upptäckte det genom att samköra Försäkringskassans och Skatteverkets register. Något som uppenbarligen inte görs automatiskt, vilket för mig låter som en utvecklingspotential att utnyttja.

Det andra exemplet handlar om vårdvalet för primärvård i Skåne där vi läser lite rubriker med två rubriker om samma händelse.

Vårdcentraler "hittar på" sjukdomar
Fyra vårdcentraler varnas

Region Skåne valde att granska journalerna på 12 vårdcentraler. Fyra stycken visade sig ha fuskat med ersättningssystemet för att få mer pengar. Alla var privata.

Hur hade de fuskat då? Det är här det blir både jobbigt och riktigt riktigt obehagligt.

Det jobbiga beror på att det system som Skåne använder är ACG (Adjusted clinical groups) egentligen är rätt tänkt. Systemet bygger på att ersättning till vårdcentralen betalas ut för de diagnoser som patienter faktiskt har. Hur sjuka är patienterna? I Skåne, precis som i Västra Götaland, är ersättningssystemet nämligen inte byggt på antal besök. Detta motverkar den typen av fusk och överbehandling som Stockholms system lett till. Typ: Vi kan undersöka din snuva idag, återkom imorgon så ska vi undersöka din rygg. Katjing, så får man dubbelt betalt. Sånt är total idioti. Men inte i Skåne. Där får en vårdcentral ersättning som beror på patientens sjuklighet. Mycket bättre. I Västra Götaland spelar även åldern roll (liksom glesbygd, socioekonomisk ersättning och lite annat, sånt har Skåne också). Grundtanken är bra. En viss sjukdom leder till fler besök och ökade läkemedelskostnader. Och bra registrering av diagnoser leder till att vi har bättre kontroll på vilka sjukdomar våra invånare lider av. Allt detta ger möjlighet till ett bra omhändertagande av patienterna. Men.

Men. Det ger också möjlighet till att dra in mer pengar. Det fuskades i Skåne, även om det kallas slarv. Och det är här det riktigt obehagliga kommer. Om en vårdcentral har satt en felaktig diagnos på en patient, en utpekad sjuklighet som patienten inte lider av. Tänk när patienten kommer till en akutmottagning för någon annan sjukdom. Eller träffar en annan läkare någon annanstans. De riskerar att fatta fel beslut om läkemedel eller behandling beroende på patientens utpekade (men falska) diagnos. Det är vidrigt, riktigt läskigt att någon kan tänka sig att fiffla med patienters säkerhet på detta sätt.

Hur ska en göra då? Till att börja med kan en avskaffa vårdval. Då kan vi istället ge vårdcentralen en slant pengar för att ta hand om en patientgrupp utifrån deras ålder, sjukdomar med mera. Det vill säga samma sak, fast mer långsiktigt eftersom det inte skulle bygga på att patienter byter vårdcentral med jämna mellanrum. Alltså finns ingen större anledning att manipulera systemet, delen blir en del av helheten. Men så länge vi har vårdval, kundfokusering och tjatiga patienter, så är systemet som ersätter efter patienternas faktiska sjukdomar ett bra system. Det som krävs är alltså det som växer fram när vi har marknadsstyrning och New Public management. Kontroll. Och mer kontroll. Som de gjorde i Skåne, att granska journalerna för att säkra att de diagnoser som ställs är rimliga.

Evidence A
Ibland får en läsa berättelser som knyter ihop den verklighet som berättar om fusk med den där vårdpersonal eller patienter berättar om att privata vårdcentraler gör ett bra jobb. (Det gör de.) För några år sedan kom en inifrånberättelse från en kvinna som arbetat på en privat vårdcentral i Stockholm. Chefen tvingade henne att felregistrera.

– Det var chefen som bestämde att man skulle slå in det fel. Och en gång försökte han tvinga mig att slå in en uppgift två gånger istället för en. Jag sa att det var fel, men han hotade mig med att han skulle upptäcka om jag inte gjorde som han sa.

Jag säger inte att det är så. Jag säger att hon har berättat det i en intervju med Ekot. Det enda jag säger är att närhelst etiketten fusk klistras på någon, då brukar det stå en privat vårdentreprenör där och hävda att det bara var en tillfällighet. Kalla det konspirationsteori om ni vill. Själv kallar jag det en politiskt grundad kvalificerad gissning.