Kapitel två. Salt Lake City - en stad som är sin religion

Efter 18 timmars restid anlände vi slutligen till Salt Lake City i Utah på onsdagskvällen lokal tid. Sen kväll här, dags att gå upp i Sverige. Jetlagvarningarna var tydliga men överskattade. Hittills.

Salt Lake City är en väldigt speciell stad. Förstås. Det var här mormonerna bosatte sig och grundade  sin stad på 1850-talet. Typ allt är mormonskt här, i alla fall tror jag det. Innan jag åkte hit visste jag inte jättemycket om staden. Jag kände väl till basketlegenderna John Stockton och Karl "The Mailman" Malone från the original Dream Team 1992. 2002 var det vinter-OS i staden, där Per Elofsson blev knäckt av en dopad Johan Mühlegg och aldrig blev sig själv igen. Sen vet jag ju att presidentvalet 2016 är extra intressant i Utah eftersom det finns en konservativ utmanare (som är mormon) som riskerar att skrälla och ta de få elektorsrösterna i Utah från Trump.

Anledningen till att vi är i Salt Lake City är att Intermountain Health Care ligger här, en icke vinstdrivande organisation som anses vara (och är) världsledande i att arbeta med väldefinierade medicinska processer som skapar värde, och ligger långt framme i både mätande, IT-system. De vet - tämligen exakt - vad de håller på med. Jag återkommer i nästa kapitel. Men nu till mormonerna.

Vad visste jag om mormoner innan jag åkte hit? Såklart Bröderna Herrey och unga män som ser ut som just mormoner med vita skjortor och slipsar och som reser till andra länder. The Mormon Utseende, liksom. Jag lovar att jag ibland tänker "Han ser ut som en mormon" om vissa män. Jag visste också att mormonsk religion är "lite speciell", att sångaren i The Killers är mormon och att han hade en intressant debatt med Richard Dawkins i Skavlan  och att Mitt Romney är mormon.

Men det där med Mormons bok. Det hade jag koll på innan, för att den är så. Speciell. Mormoner är en frikyrka som har en lite egen tolkning av kristendomen. Minst sagt. Jag ska inte skriva långa utlägg om Mormons bok, tron på guldtavlor, änglar, egyptiska pergament och judiska stammar som utvandrade till Sydamerika på 600-talet. Före Kristus. Det mest intressanta är kanske att historiska mormoner sägs ha trott på Kristus innan han var född. Jag har något minne av att Romney fick en fråga om han trodde på det där och snurrade in sig ordentligt. Jag kan säga att jag ser vissa källkritiska ifrågasättanden mot det där. Å andra sidan handlar religion bara om bra berättelser och inte om sanning. Whatever makes Mormoner happy, liksom. Det finns faktiskt 15 miljoner mormoner i världen. Förutom USA finns det också många mormoner på Samoa (70% mormoner) och några länder i närheten där. I Salt Lake city är det, enligt en guide, 30% mormoner, medan landsbygden utanför har 70% mormoner.

Religioners problem ligger ju inte i vad de tror på eller om de bygger det på påhittade källor, utan om de reglerar sina medlemmars liv på sätt som begränsar. Det är mer av en egenhet att mormoner inte dricker kaffe eller alkohol eller att manliga mormoner klär sig nästan konsekvent i vita skjortor och slips. Men det är just könsrollerna som alltid stuckit ut när det gäller mormoner. I filmer och TV-serier framstår mormoner som en patriarkal och ganska sluten religiös sekt. Svartklädda, flitiga och med konservativa könsroller.

I modern version förefaller de leva upp till det flitiga och vara en religion som inkorporerat framgångar i affärsliv och företagande med det religiösa. Alltså manliga framgångar. Jag minns att Mitt Romney ansågs lite kontroversiell när han var mormon. Det kan bero på det mer kontroversiella månggiftet eller att kvinnor förväntas uppfylla traditionella kvinnliga roller kopplade till hem och barn. Lika viktiga men har andra roller. Så väldigt gammaldags. Väldigt!

Kopplingen mellan mormonkyrkan och Intermountain health care är indirekt men ändå märkbar. Intermountain bildades när mormonkyrkan skänkte 15 sjukhus till den nya organisationen. En av föreläsarna berättade om mormonkyrkans väl utvecklade system för frivilligarbete. Det förväntades av de som var aktiva i kyrkan att de skulle arbeta frivilligt, till exempel på ett barnhem eller annat. Detta påverkar garanterat att Intermountain idag styrs av en styrelse som är ickearvoderad. I en verksamhet som omsätter miljarder är det lite speciellt.

Det var också så att 9 av 11 föreläsare under två dagar var män. Jag tror inte att det var en tillfällighet. Det är inte heller en tillfällighet att Utah har lägst andel rökare och lägst alkoholkonsumtion av alla delstater.

Vi vandrade runt lite på "The Temple square" där mormonernas heliga tempel och huvudkontor ligger. Ett spretigt och ganska fult område. Men huvudkontoret var rätt snajsigt. Som ett storföretags kontor, trots att det är en religion. Lite udda. Det märktes också att mormonturism var stort i staden. 

Kapitel ett. I vilket favoritmusik från fyra amerikanska städer summeras

Jag roade mig med att googla musik från de olika ställen vi ska till, Seattle, Salt Lake City och Boston. Själva idén kom till mig rätt självklart eftersom mitt tidiga musik-90-tal var mycket dominerat av Seattle. Under några år var Nirvana världens bästa band för mig, men jag lyssnade också väldigt mycket på Alice in chains och Pearl Jam och en del på Foo fighters. Det var tider det, även om entusiasmen har flagnat för resterande band förutom Nirvana. Men jag minns än idag hur Nirvanas genombrott gjorde det lättare att andas efter att deras käftsmäll hade sprängt den smetiga synthgrädden från 80-talet i luften.

Men nu tillbaka till fyra städer. Vilken av städerna har den bästa musiken enligt mig och ingen annan än mig? Källa: Jag, och den musik jag lyssnat på genom åren.

Har jag missat något? Påminn mig.

Seattle
Sökningarna på Seattle visade sig ge betydligt fler träffar än jag trodde. Min musiksmak har varit rejält Seattlig faktiskt. Nästan en komplett tidsmässig brygga från 90-talet till idag. I kronologisk ordning hittar jag The Posies, Bikini Kill och Kathleen Hannahs andra akter, Death cab for cutie, The Postal Service (Such great heights!!!), Band of horses (som jag faktiskt visste var från Seattle) och Fleet Foxes. Seattle är som ni förstår ganska dominerande i musiken till Trädgårdstider.

Det är en mycket stark uppsättning Seattle ställer upp med på plan, dessutom coachade av legender som Jimi Hendrix, Ray Charles och Quincy Jones. Det ser svårslaget ut.

Portland och Salt Lake city
Vi ska också till Portland. Musik från Portland är en sökning som går väldigt fort. Visst har jag lyssnat litegrann på Elliot Smith, The Decemberists och Blitzen trapper, men annars är det tomt i mitt musikminne.

Salt Lake City. Nej, inga träffar alls. Det närmaste jag kommer är att Band of horses sjunger om The Great Salt Lake.

Boston
Slutligen åker vi till Boston. Och hittar. Oj vad vi hittar.

The Pixies, ett av en handfull band som platsar högt på min lista över alla tiders favoritband. Jag minns hur lätt det gick att andas när The Pixies 1989 sprängde den linjära låtrytmen i luften och förändrade min egen musiksmak i grunden. Om jag hade fört bok över vilka som varit mina "tio bästa band" varje enskilt år från 18 års ålder fram till idag, skulle Pixies varit med på listan varje enskilt år, tillsammans med The Beatles. Höjdpunkterna är så många att jag bara får nämna en, och då blir det Gigantic. Pixies är dessutom själva förutsättningen för Seattles bästa Nirvana, eftersom Curt Cobain sagt att 'Smells like teen spirit' var en "ripoff på en Pixieslåt". De var också en stark inspiratör för tidiga Radiohead och andra band jag älskar och älskat. Stora pluspoäng för Boston.

Självklart hittar jag också The Breeders, bandet som skrivit en av världens tio bästa låtar, Cannonball. Dysterglada The Magnetic Fields är också härifrån. De har bland annat gjort en helt fantastisk jullåt. Men andra Bostonband hittas inte förrän i mina mer avlägsna spellistor: typ Lemonheads och Belly. Som coacher i Bostons lag hittar vi Donna Summer, Peter Wolf och Joan Baez.

Vem vinner?
Vi står här inför en tydlig avvägning mellan kvalitet och kvantitet. The Pixies är överlägsna dominanter, men mot dem ställs en mycket stark toppduo från Seattle med Nirvana och Jimi Hendrix. Efter dessa giganter i toppen står Breeders och Magnetic Fields väldigt ensamma mot åtta, nio band från Seattle. En sammanräkning av "Timmar jag lyssnat på banden" måste ge en överlägsen seger till Seattle. Då spelar det ingen riktig roll att Pixies är så stora för mig. Dessutom tror jag att mängden avspeglar någonting speciellt i Seattles musikscen. Det spelar ingen roll om det är grunge, powerpop eller elegant electronica, Seattlemusik tilltalar tydligen mig.

Så. En knapp seger till Seattle, men Pixies är matchens bäste spelare.

Att åka till USA och lära sig om sammanhållen hälso- och sjukvård

På onsdag reser jag till USA för en tiodagars helspäckad studieresa. Jag kommer att få min beskärda del av powerpointbilder och min av information om hälso- och sjukvård på olika ställen i USA. Syftet med resan är att drygt 20 politiker och tjänstemän ska inspireras och lära oss om den viktiga omställning som hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen står inför.

Den omställningen handlar om tre olika områden.

1) Utbyggd närsjukvård
2) Koncentration av vissa delar av vården för att nå hög kvalitet
3) Digitalisering Studiebesöken är utvalda för att visa goda exempel på lösningar utifrån alla dessa tre.

Det kommer att bli jätteintressant. För att sprida information och för att sammanfatta mina egna intryck för att tänka klart och reflektera, har jag utmanat mig själv att avrapportera här på bloggen lite då och då. Mycket arbetsrelaterat kommer det att bli, men kanske kan lite annat dyka upp också. 

Resan går till fyra ställen i USA. Seattle, Portland, Salt Lake City och Boston. För att tala med aktuella tankar är det tre delstater som är kompakt demokratiska och en fjärde, Utah, där en konservativ lokal presidentkandidat har chans att vinna delstaten eller ge Hillary Clinton chansen att vinna.

Mycket kommer säkert att handla om sammanhållna vårdkedjor med totalansvar för hela grupper av människor. I Sverige försvåras denna typ av helhetsansvar både av att vi har så fasta gränser mellan kommunal hemsjukvård, primärvård och sjukhusvård, och förvärras än mer av det lagstadgade vårdval vi har för primärvården.

För dig som vill läsa om detta de kommande två veckorna är det bara att komma tillbaka.