Loranga, Masarin och Dartanjang, Texterna till Godda Godda, Hemligtböckerna, Sparvel, Lilla farbrorn, Vilda bebin, Max, Karlknut, Benny, Jobbarkaniner, Stora syster lille bror.
Jag vet inte hur många timmar jag lagt åt att läsa Barbro Lindgren för min nu tonåriga dotter. Och hur många fler jag kommer att lägga för min tvåochetthalvtåring. Barbro Lindgren är verkligen en fantastisk författare med ett poetiskt och vackert språk i alla sina böcker. Men jag slås kanske allra mest av hennes enorma variation, från det anarkistiska i Lorangaböckerna, via det finurligt empatiska i Sparvelböckerna till det nedreducerade och strukturerade i Maxböckerna eller de existentiella vardagssagorna om den oemotståndlige grisen Benny.
Jag är så glad åt att Barbro Lindgren får Almapriset. För mig är hon en verklig gigant bland barnboksförfattare.
Jag fick frågan vilken jag väljer om jag bara får välja en. Då svarar jag nog ändå Max. Så få ord och en så välkonstruerad saga som ger illustratören total möjlighet att berätta halva historien. Konceptuellt ett mästerverk. Och med Max kaka som den allra bästa.
Fast, jag ångrar mig nog. Anarkismen hos Loranga, Mazarin och Dartanjang, de omvända barn- och föräldrarollerna, tigrarna, och lekfullheten. Det går inte att välja.
Grattis Barbro!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar