lördag 8 mars 2014

Fyra prioriteringar så här på internationella kvinnodagen

Det är internationella kvinnodagen och jag önskar mig att de små myrstegen mot ökad jämställdhet ska ersättas av större steg. Oändligt mycket återstår. Om vi bara hinner tre feministiska förändringar på tre år vill jag se dessa fyra.

1) En ändrad och fungerande våldtäktslagstiftning som bygger på samtycke. Få saker gör mig mer förbannad än våldtäktsdomar som är helt galna. Jag är medveten om att advokaterna kommer att lära sina klienter att ljuga på ett nytt sätt (Hon sa ja!), och att domare med sunkiga värderingar om kvinnlig sexuell underordning riskerar att fortsätta feltolka till offrens nackdel. Men en lag om samtycke är den enda vägen framåt mot lagstiftning och rättsväsende som bygger på att män förväntas ta ansvar för sitt beteende och inte skuldbelägga kvinnorna. Samtycke är enda vägen vidare mot en förändrad syn på sex hos både unga och äldre killar. Det är verkligen patetiskt och väldigt sorgligt att läsa våldtäktsdomar och hur både jurister och nämndemän hela tiden letar efter skäl att befria männen från att vara ett någon som tar ansvar eller bryr sig om. Vi behöver för övrigt kräva genuskompetens för att få verka som jurist i svenska domstolar.

2) En delad och individuell föräldraförsäkring. Vissa reformer är mer geniala än andra eftersom de kan förändra så mycket med en enkel reform. Den ger chansen att bryta den övergång mot försämrad jämställdhet i paren som sker när unga par skaffar barn. Bara på några år kommer vi att ändra den ojämlikhet som finns i både föräldraledighet och vabbande. Jag svindlar lite av positiv yrslighet av alla positiva förändringar det kan skapa av hur män och kvinnor tänker och bemöts och agerar i arbetslivet och i hemmet.

3) Högre löner och fler händer. Jag önskar att massor av modiga och kloka politiker Sverige över får makten och tar tag i kvinnors arbetsmiljö och lönevillkor i offentlig sektor. Det gäller både de högutbildade som sjuksköterskor och lärare och LO-kollektivets alla assistenter, skötare och undersköterskor. Lönerna måste upp och den sneda fördelningen mellan kvinnodominerade yrkesgrupper och manliga måste jobbas bort krona för krona. Det kommer att kosta pengar att höja lönen och anställa fler, det kommer att sänka "produktiviteten" när vi faktiskt höjer priset för vården, barnomsorgen och skolan. Men vi måste, precis som vi måste ta tag i att anställa fler och att erbjuda all personal bättre fortbildning.

4) En skola och barnomsorg som bygger på ökad genuskompetens. Jag är så oändligt trött på lärare som inte kan hantera killar som bråkar och stör i klassrummet, trött på att killars kränkningar tolkas som att "Han tycker egentligen om dig". Jag vill att min lilla Myra ska få gå genom en skola som ger alla samma villkor. Därför blir jag glad att det finns en statlig utredning som innehåller mycket kloka tankar att använda. Den heter Män och jämställdhet och kom alldeles nyligen.

Mycket intressant (och kortare) finns att läsa i LO:s jämställdhetsbarometer, som var ett bra initiativ.

Sen hoppas jag på att slippa några jäkla grattis idag. Pepp: Okej, Fira, definitivt okej. Men mycket kamp, kvinnodagen är en dag för att kamp och att hylla den kamp som förts länge och som måste fortsätta föras. Därmed måste en kvinna vinna Mello ikväll. Där har jag ingen som helst prioritering utöver det önskemålet. Bara jag slipper joddlande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar