Håkan Hellström igår 7 juni var bra. Väldigt bra. Troligen det bästa jag sett honom. Eller kanske inte. Vi satt högt upp på en av långsidorna, och ljuder var allt annat än jättebra, pratet nådde oss inte och sången var väldigt burkig. Men samtidigt satt vi och såg spårvagnarna som körde förbi, och såg allt från Johanneberg via Guldheden och Sandarna till Ramberget. Den vyn tillsammans med 70000 personer som sjunger med, tänder mobiler och Är, är magiskt.
Fast gårdagens största upplevelse var kanske ändå att min fjortonåriga dotter Tova var på konserten. Jag gav henne två biljetter i födelsedagspresent och hon hade en kompis med sig. Hennes första konsert någonsin. När jag pratade med henne efteråt sade hon "Det största jag nånsin upplevt". Tur för henne som börjat så stort och jag är säker på att hon kommer att ha många fantastiska konsertupplevelser framför sig.
Då satte mitt gamla minne igång om att minnas mina bästa konserter nånsin. Listor är en omöjlighet. Men jag satte mig och försökte minnas särskilda konsertupplevelser. Jag hade några begränsningar. 1) Det jag minns. 2) Just konserter. 3) 10. Det blev 11.
Kronologisk ordning:
Imperiet, Musikfiket Varberg, 1985
The Pixies, Roskilde 1989
Waterboys, Mejeriet Lund 1989
Docenterna, Hultsfred 1991
Popsicle, Hultsfred, 1992
U2, Scandinavium, 1992
Bob Hund, Kåren Göteborg, 2001
Kent, Röda sten, Kalasturnén 2002
Säkert, Way out west 2007
Laleh, Way out west 2012
Håkan Hellström, Ullevi 2014
Fortsatta minnen dyker upp.
Teenage fanclub, Trädgårn 2010
Billy Bragg, Way out west, 2012
söndag 8 juni 2014
tisdag 3 juni 2014
Sverige, Kentfest, Nya Ullevi, 1 juni 2014
Ibland händer Det. Ett särskilt ögonblick som tydligt ristar in sitt minne medan det händer. I söndags kväll var ett sådant när Jocke Berg ordnade en fem minuter lång antirastisk manifestation på Kentfestivalen på Nya Ullevi.
Det är Sverige 2014 och vi kommer att vinna om vi bara är många.
Vi har ett gemensamt ansvar att sparka ut dom rasistiska krafterna ur riksdagen... ...Det är viktigt att vi gör det med våra röster och inte med våld. Det är våran skyldighet. Skyll inte ifrån er. För dom kommer att finnas där, dom jävlarna.Sedan kom "Sverige". Jag vill framhäva de tre fantastiska körtjejerna (Miriam Bryant, Naomi Pilgrim och Beatrice Eli) som lyfte Kents ibland kyliga musik till ännu mer värme. Det var så strömmande-tårar-vackert att stå där som en av 14000 som sjöng "Välkommen välkommen hit, vem du än är, var du än är".
Det är Sverige 2014 och vi kommer att vinna om vi bara är många.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)