måndag 19 december 2016

När det blir lagom mycket konst

Jag och sambon-brodösen-konstnärinnan har hittat ett nytt favoritprogram. Vi började titta på Konstnärsdrömmen med skämskuddarna inom räckhåll. Bäst att vara förberedd. Skulle det bli akvarellfrossa eller akrylkyla? Skulle blommålare terrorisera oss med fotografisk men död noggrannhet? Skulle de som åkte ut slå tillbaka mot domarna för att inte ha förstått vad riktig konst är?

Programmet går ut på att 10 amatörmålare ska tävla om att bli Sveriges bästa amatörmålare. 2000 sökte. Vinnaren får en miniutställning på Liljewalchs konsthall. Domarna Ernst Billgren och Mårten Castenfors guidar deltagarna med kommentarer, coaching och lite tips.

I varje avsnitt tävlar deltagarna i tre olika områden. Det finns ett tema (människor i rörelser, landskap o.s.v.) som återkommer i tre grenar, men det blandas korta moment (en halvtimme för att skissa något) och längre moment (tre timmar i akvarell eller olja.

Programmet är. Bra. Förvånansvärt bra, faktiskt. Men varför?

Ann Lundgren är sig själv. Det vill säga varm och nyfiken och engagerad och snäll. Hon är ju supertrygg i rollen, van vid att programleda nördiga experter i Antikrundan. Hon skapar trevlig TV.

Ernst Billgren är en perfekt blandning avmätt och engagerad som både domare och konstlärare. Helt utan ironi. Nästan. Han är en skarpsynt granskare som i få ord lyckas göra begripligt vilka brister och förtjänster som finns i en målning. För den som läst hans små mästerverk "Vad är konst?" och "Vad är konst 2" är det ingen överraskning att han har ett bra språk för att kort sätta ord på konst. I de böckerna besvarar han 100 frågor om konst med ett kort och ett långt svar. En mycket smart bok. Läs! Han gör också några små inhopp med tips om målande och tecknande.

Mårten Castenfors är också bra. Han verkar först vara den mer skinntorre, men det är oftast han som då och då bli berörd av tavlor och slår till med ett "Wow" eller "Oj!". De har också en gästdomare varje gång, till exempel Makode Linde om porträtt och Charlotte Gyllenhammar om stilleben. Olika TV-mässighet på dem, men några funkar fint.

Det är väldigt fascinerande att se hur både duktiga och oduktiga deltagarna är. Det är allt från att de är sådär på att skissa människor till att de lyckas måla habila tavlor med olja fast de aldrig har målat i olja. I det lilla en får se av vad de målar hemma, syns det att de är duktiga, men kanske lite repetitiva. Ofta bra målat och kanske lite tråkigt som konst sett.

Men det allra mest intressanta är att se deltagarnas försök att visa sig själva och skapa konst. De flesta av dem verkar vara väldigt trygga i en eller ett fåtal tekniker och famlar rejält utanför sin trygghetszon. Ändå lyckas de då och då göra det riktigt bra även i helt nya tekniker. Domarnas synpunkter tvingar dem att försöka gestalta någonting, att jobba med bra komposition, att visa sig själva och sin stil i varje moment. Ju mer trygga de är i en tävling, desto mer försöker de göra konst istället för målningar.

Så, alla som gillar engagerade nördar som pratar och gör något de brinner för. Eller som gillar det gränsland där konsten lämnar det detaljerade avbildandet och försöker bli något annat. Eller gillar olika personligheter som tvingas tävla och som är snälla mot varandra. Eller domare som är lite smartare än de som tävlar. Eller som bara gillar trevlig TV med Ann Lundberg som programledare. Till er rekommenderar jag programmet.

Sista avsnittet sänds nu på onsdag.

Epilog. Var det någon som var helt oförstående mot domarnas beslut? SPOILER. Okej, då får ni titta själva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar